Aktiviteter mer eller mindre utanför skolan

17 augusti, 2010

Hej igen

I det här inlägget tänkte jag berätta lite om vad jag gjort utanför skolan sedan slutet på juni=) Eftersom min lilla dator som jag har med mig här segat ner sig ännu mer så tar det en evighet att sortera foton vilket gör att ni nog får vänta på foton tills jag kommit hem till min snabbare dator.

För att ta dethela i kronologisk ordning så började det med stort midsommarfirande. Totalt passerade nog ca 100 personer firandet. Vi hade en midsommarstång av bambu dekorerad med lokal växtlighet och blommor och prydd med en svensk flagga. Följaktligen hade vi också dans runt midsommarstången! Utöver det bjöds alla på snapps och sill och det sjöngs snappsvisor ur våra fina specialgjorda sänghäften. Vi hade också grillning och kubb i det fina vädret. Trots att det var regnsäsong så hade vi strålande solsken ända fram till det skymde då vi fick lite duggregn. Kort sagt en mycket lyckad fest. Några av de andra svenskarna bidrog också till att befästa stereotypen av svensk midsommar genom att decka på gräsmattan.

I början på juli var jag sedan en sväng på stranden för första (!) gången. Det blev en trevligt cykeltur fram och tillbaka med lite bad. Dagen därpå prövade jag på Zenmeditation vid ett Rinnoji templet rätt nära där jag bodde. Jag gick dit via min kurs i japansk kultur, annars hade det nog inte blivit av att jag prövat det. Kan säga att det värsta inte var att försöka att inte tänka (även om det också är svårt) utan att sitta i lotusposition. Ovig som jag är klarar jag inte alls av full lotus och fick ge upp min halva lotus efter en 10 min eller så. Tyvärr så va det inte mycket bekvämare att sitta på annat sätt heller och det gjorde det lite svårare att koncentrera sig. Trots smärtan i benen var det i alla fall intressant att testa sazen.

En annan möjlighet jag fick via min kulturkurs var gratis inträde på två dansföreställningar, en i juli och en i augusti. Eftersom det var modern ballett, något som jag aldrig sett förut, så tog jag chansen och gick dit för att se vad jag tyckte och måste faktiskt säga att det var rätt trevligt så tog chansen att gå på den andra föreställningen också även om jag måste säga att den blev en besvikelse. Kan konstatera att i fråga om ballett så föredrog jag de lite mer klassiska, mindre ”modern konst”-lika uppträdandena samt att det ändå var trevligt att kunna gå på framträdandena.

I slutet av juli var sedan jag och några kompisar iväg på en festival en bit söder om Sendai i ett ställe som heter Soma. Festivalen, kallad Soma Nomaoi (相馬野馬追、そうまのまおい), härstammar från en sorts krigsövningar som började hållas för ca 1000 år sedan. Den pågår egentligen i tre dagar men vi var bara och såg på huvuddelen som består i en parad genom Soma ner till kapplöpningsbanan där det sedan hålls hästkapplöpning och händer lite andra saker. Det häftigaste är att man får se en sisådär 500 ryttare i samurajklädsel! Klart sevärt och rekommenderas starkt. Vi hade en molnfri himmel och strålande solsken vilket låter bra men att stå ute i solen i den värmen i flera timmar mitt på dagen blev inte helt skönt efter ett tag, svetten rann i floder. Men det var det värt!

Efter slutpresentationerna för mitt utbytesprogram tog jag ett två dagars uppehåll i tenta-p och tog, tillsammans med sju andra, tåget ner till Tokyo och vidare söderut i syfte att klättra upp för Fuji (富士山、ふじさん). Eftersom målet ju är att se soluppgången från toppen så började vi klättra ca 22 på kvällen innan. Det tog oss cirka 6 timmar att ta oss upp vilket är hyfsat snabbt. Vi började ännu snabbare men drog ner på tempot för att inte få för mycket tid på toppen där det är rejält kallt. Höjden gör också att man måste ta det lugnare. Vi, som de flesta andra, började klättra från en basstation på ca 2300 meters höjd och då kände jag personligen inte så mycket. Själv så kände jag av höjden med och mer, framför allt efter 3000 möh och det kändes ju mest de sista fåtalet hundra meters stigning upp till toppen på 3776 möh. För er som inte har varit så högt uppe kan jag rapportera att man blir väldigt anfådd även om man inte känner sig trött samt att man får en viss huvudvärk. Lösningen är att inte klättra för fort och att vila med jäma mellanrum. Därför störde det oss inte så mycket att vi nästan fick köa de sista hundra meternas stigning. Man är ju  knappast ensam när man klättrar Fuji, inte ens om man gör det på en vardag som vi gjorde. Det är många som vill upp och klättersäsongen varar bara i cirka 1,5 månader.

Rent fysiskt hade vi väl inga större problem att ta oss upp förutom att några kände av höjden en del. Problemen började när det oväntat började regna mot slutet av klättringen. Det var fråga om en sorts ihållande, strilande regn som var nästan horizontellt på grund av den starka vinden. Vinden i sig och kylan (närmare noll på toppen) hade vi nog klarat av men viss brist på bra kläder mot regnet gjorde flera av oss genomblöta vilket gjorde att vi också blev kalla när vi stannade uppe på toppen. Vi värmde oss lite ett tag i en restaurang på toppen men då en av mina kompisar drabbades av lättare höjdsjuka i kombination med kylan så bestämde vi oss för att ta oss ner till närmaste sjukstuga med honom. Jag och en annan kille började också bli nedkylda och kände att det var dags att gå neråt. Så fyra av oss gav oss av medan resten stannade kvar på toppen i hopp om att molnen skulle lätta så att de skulle kunna fåå lite utsikt (någon soluppgång gick det inte se). Eftersom det otroligt nog inte fanns någon sjukvård på toppen, men dock restauranger, fick vi ta oss en timmes klättring neråt till 3000 meters höjd för att hitta en sjukstuga. en person stannade kvar med killen som blivit höjdsjuk och som fick syrgas medan jag och en till forsatte neråt.

Jag måste säga att det kändes att luften blev bättre ju längre ner man kom. Som en bonus slutade det också regna ett tag men tyvärr så började det igen när vi närmade oss basstationen varifrån vi sedan med buss tog oss tillbaka till tågstationen där vi försökta att samla ihop oss. Fem av oss kom dit medan två lyckades ta stig neråt och hamnade en 10 mil fel. En taxitur löste det hela och gjorde att vi kom i tid till tåget. Samma kväll kom vi, trötta men välbehållna, tillbaka till Sendai efter vår lärorika klättring. Det regnade fortfarande när vi gick sista biten till korridoren i Sendai.

Förutom ovan nämnda aktiviteter så har det ju också varit lite festande och särskilt en hel knippe avskedsfester.Hade också en kyudotävling (射会、しゃかい) med kyudoklubben vilket var väldigt trevligt även om jag inte träffade tavlan så ofta. Lite synd att jag inte kommer att kunna fortsätta med det nu när jag precis har börjat få hyfsad koll på vad jag håller på med. Jag avslutade i alla fall på ett bra sätt; två andra killar från klubben övertygade mig om att skjuta en sista pil med dem och den satte jag.

Resorna jag ägnar mig åt nu får bli ett annat inlägg.

Slutterminsinlägg

16 augusti, 2010

När jag först åkte iväg hade jag som mål att skriva varannan vecka och det har tidvis gått rätt bra men som ni kanske märkt var det nu länge sedan sist. Målet är att kompensera genom att i flera inlägg täcka de senaste två händleserika månaderna.

Jag sitter just nu i mitt korridorsrum vilket nu är städat. Mina saker är packade och jag ska snart flytta ut härifrån och bege mig till Tokyo där jag ska spendera några sista dagar innan jag flyger hem på fredag.

Mitt senaste inlägg skrevs mitt i terminen och hade ju rätt mycket med skolan att göra så jag tänkte ta upp det temat igen i detta inlägg.  Sedan dess har jag arbetat mycket med min forskning här och trodde vid ett tillfälle för ungefär en månad sedan att jag var klar bara för att under ett möte inse att jag hade gjort ett enkelt räknefel i februari vilket lett till att de prover jag har producerat innehåller en lägre halt järn än planerat. Detta var givetvis väldigt irriterande och  rätt pinsamt tyckte jag. Fördelen var att den insamlade datan då stämde mycket väl med de förväntade resultaten och att datan, trots mitt misstag var långt ifrån värdelös.

I ett försök att delvis kompensera för mitt misstag och delvis bara för att jag faktiskt ville se resultatet ägnade jag sedan en del tid åt att försöka producera de prover som vi var ute efter från början, något som visade sig långt mycket svårare än vi trott. Trots att jag fortsatte med experiment ända fram till för två veckor sedan (en vecka innan min sista tenta) så lyckadess jag inte lösa problemet som nu är överlämnat till min handledare i labbet. Löser han det blir det han som får skriva den vetenskapliga artikeln även om mitt namn nog ska kunna komma med på den.

Resultaten jag har ska dock räcka för ett kandidatarbete förutsatt att jag för ihop en rapport och håller en framläggning i Sverige.

Efter en veckas uppehåll i princip alla andra studier för att plugga inför Nikyuu hade jag sedan mina tentor och presentationer utspridda över tre veckor. Japanskakurserna (fyra stycken delkurser) tror jag gick hyfsat även om det är lite svårt att veta. Dessa är ju dock inget som jag tror jag kan räkna in i min examen i alla fall och då det ju är mest för min egen skull som jag läst dem känns det inte tentaresultaten så jätteviktiga. Övriga tentor gick sådär tycker jag då jag fortfarande intte vant mig vid 90 minuterstentor och allt mer stör mig på attt även frågeformuleringen ibland skiljer sig en del. Om det till exempel står ”förklara …” på en tenta så är jag väldigt osäker på hur ingående förklaring de vill ha samt på vilket sätt jag borde förklara det. Som ett exempel på mina problem med det är att jag fick lämna in en rapport från en datalabb tre gånger innan jag blev godkänd på den och detta endast för att jag inte hade förstått på vilket sätt läraren ville ha sin förklaring. En annan sak som man stör sig på är att man hyfsat ofta missar att definiera saker och därför måste göra en del antaganden för att lösa ett problem. Många av dessa är standardantaganden, typ f(0)=0, f’(0)=0 osv,  men det är lite irriterande när man lärts upp av MAI.

För en och en halv vecka sedan höll jag så slutpresentationen för mitt forskningsprojekt vilket gick rätt bra tycker jag. Till saken hör också att examintationen på det projektet är lite av ett skämt; en ensides rapport per termin och en 10 minuters presentation i slutet. Dock ska väl nämnas att kraven inte kommer från skolan i stort utan från ditt labb och din professor som ju egentligen bestämmer vad du ska göra.

För att sammanfatta studiedelen av mitt år här lite så har jag lyckats hitta rätt många kurser som jag behövde läsa men har inte riktigt nått ända fram. I nuläget kommer jag minst sakna Signaler och system 1 och 2 samt Algoritmer och datastrukturer. Väntar också in tentaresultatet i min reglerteknikkurs men hoppas att den gick vägen. I och med att jag poängmässigt sett gort hyfsat bra ifrån min, inte minst på grund av mitt forskningsprojekt, så ser det ut som att jag när jag kommer hem eventuellt fortfarande kommer att ha mer poäng än förväntat men istället kommer att ligga efter i obligatoriska kurser… Siktar dock på  att försöka ta igen det redan nu i höst men får se om det går.

Det var allt för idag, mest beroende på att jag ska ut ur mitt rum om en kvart eller sådär. Nästa gång skriver jag nog från Tokyo.

Halvvägs genom sista terminen

13 juni, 2010

Tänk vad tiden går snabbt; jag är redan halvvägs igenom min andra termin och känner att hemresan närmar sig då det ”bara” är cirka två månader kvar nu. Det känns både bra och dåligt på samma gång. Det finns saker som jag nog kommer att sakna när jag åker hem samtidigt som en viss hemlängtan tidvis har infunnit sig. Men än är det ett tag kvar och en hel del att göra.

Till att börja med så har jag avslutat min experiment förutom några bonusexperiment som min assisterande professor tyckte jag skulle göra. Jag har därför gett mig på dataanalysen på allvar och förbereder mig för ett möte med min professor nu i veckan som kommer då jag ska presentera vad jag gjort hittills. Jag har sedan en knapp månad på mig att skriva ihop en ensidig rapport och cirka en och en halv månad på mig att förbereda min slutpresentation. Jag jobbar också på att försöka få min forskning räknad som ett kandidatarbete och har numera en handledare vid LiU men har fortfarande inte riktigt klart för mig vad jag måste göra extra för att det hela ska fungera.

Utöver forskningen har jag mina vanliga kurser som jag tänkte jag skulle berätta lite om.

Reglerteknik för system (システム制御工学), 2 poäng: En kurs som jag hoppas ska ersätta reglertekniken. Vi analyserar system reglertekniskt och använder mycket transformer. Kursen har dock inget högre tempo eftersom min lärare inte ger oss läxor. Annat är det för Eric (I-aren här på Tohoku) som läser samma kurs men vars lärare ger massa läxor. Det är ett bra exempel på att kursinnehåll och arbetsbörda till stor det beror på läraren här.

Algoritmer och datastrukturer (アルゴリズムとデータ構造), 2 poäng: En kurs om just algoritmer och datastrukturer i C. Tanken är att den ska ersätta programmeringskursen i trean. Lite samma sak som med relgertekniken att det inte krävts så mycket jobb hittills och liksom reglertekniken så får Eric massor med läxor i samma kurs då han har en annan lärare. Nackdelen med att jag har det slappt nu är ju att jag troligen lär mig mindre och troligen kommer att plugga igen det hela i tenta-p om jag inte kan tvinga mig att göra det innan vilket jag inte tror på ens själv. Min lärare ger oss små uppgifter under föreläsningens gång och vi har hittills haft en datorlabb som var löjligt enkel då vi fick all kod och bara behövde beskriva vad som hände. Hoppas dock på lite mer utmaningar längre fram i kursen.

Japanskakurser, 4 poäng: Eftersom jag inte kunde plocka ihop kurser motsvarande Signaler och system så fick jag denna termin tid att läsa japanska språkkurser vilket faktiskt är rätt givande. Trots en dålig insats på placeringsprovet lyckades jag bli uppflyttad en nivå till en nivå som passar mig (i nivå med nikyuu) vilket betyder att dessa lektioner faktsikt kräver en del arbete. Jag har fyra lektioner i veckan; hörövning, talövning, grammatik och läsövningar. Jag skulle vilja gå på en femte om kanji men den krockar med mina tekniska kurser så det får jag studera på egen hand. Jag räkna dock inte med att få tillgodoräkna mig någon japanska som en del av min examen utan tar kursena mest för min egen skull och för att uppnå det önskade antalet poäng för mitt utbytesprogram.

Japansk kultur B (Japanese Culture B), 2 poäng: Terminens slappkurs på engelska. Lektioner som består av diskussioner av Japan och japansk kultur med fokus på Sendai och Tohokuregionen varvat med studieresor kring Sendai. Senaste resan besökte vi ett sakebryggeri och ett traditionellt samurajhus samt såg på traditionell dans och deltog i en teceremoni. Annars läser vi lite noveller och skriver ner våra intryck på kursens forum vilket fungerar som examination. Kräver inte mycket jobb men en rätt trevlig kurs. Inget som jag tänkte begära tillgodoräkning på dock.

Forskingen (Individual Research Training B, 研修B), 5 poäng: I teorin är forskningen uppdelad i två kurser à 5 poäng vardera men i praktiken så fortsätter man bara med samma sak.

Förutom skolan håller jag också på att studera inför ett officiellt prov i japanska kallat JLPT (日本語能力試験) där jag siktar på att ta nivå två (二級), något som jag tror ska kunna gå vägen. Kom dock inte igång med att studera inför det förrän för cirka en vecka sedan och har nu tre veckor kvar innan provet.

Annars ska vi arrangera midsommarfirande här i Sendai för (minst) andra året i rad. Vi hade vårt första planeringsmöte idag och ska ordna fram midsommarstång, sill, nubbe och förhoppningsvis också kubb och bränboll. Sedan är det bara att hoppas på att regnperioden inte stör utan att det bra vädret fortsätter. Jag kan meddela att det den senaste tiden liknat en ovanligt fuktig svensk sommar vilket jag personligen tycker är rätt trevligt men att det verkar som om regnperioden nu är på väg vilket tydligen ska innebära regn ungefär varje dag jättelänge.

Har i övrigt kommit fram till att jag borde skaffat en iPod touch för länge sedan då jag hade pluggat betydligt fler kanji och mer ordkunskap då samt att väst är ett ypperligt plagg. Vidare har jag konstaterat att karaoke nog är något vi som varit här kommer att sakna när vi kommer hem och att Spotify borde exporteras till alla världens länder. Sedan är jag också lite stolt över att Skype är svenskt även om jag knappast kan ta åt mig något av äran personligen. Avslutningsvis stör jag mig på att SVT Play lagt in en regionsspärr så att man nu måste vara i Sverige för att se många av programmen. Jag kan också meddela att det kommer åtminstonde en Tohokustudent till LiU i höst och att han är en trevlig prick.

Tills nästa gång jag sätter den elektroniska pennan till mitt virtuella papper.

Utantillinlärning utan inlärning?

14 maj, 2010

I Sverige är man inte mycket för utantillinlärning utan lägger vikten vid annat, tex problemlösning. Detta har sina poänger men ibland undrar jag om vi inte borde tillämpa lite mer utantillinlärning i Sverige då det faktiskt inte skadar att memorisera saker. Detta betyder inte att vi ska bli som många andra länder som verkar tycka att utbildning till stor del betyder utantillinlärning. Detta är ett drag som framför allt är framträdande i Asien, inklusive Japan.

Ett bra exempel på detta är tentor på 90 minuter med många uppgifter som man ska hinna klart med. Den korta tiden betyder visserligen att uppgifterna är lättare än i Sverige men också att det är ont om tid att kontrollera räkningarna och kommer du inte ihåg en formel så hinner du inte härleda den. Istället för att ge studenterna tid att tänka och veta att om dem svarar fel så kan dem inte svaret så är det utantillinlärning av formler som premieras. Detta innebär ju också visa svårigheter för oss som tar längre tid på oss att läsa uppgifterna…

En annan, i mitt tycke, udda sak hos japanska kurser är att man får väldigt få räkneuppgifter. Som svensk student är man ju van vid att alltid ha fler övningsuppgifter än man någonsin skulle hinna med men i Japan får man tänka om när man ska studera inför tentan eftersom man får ytterst få räkneuppgifter och de som finns ofta redan getts i läxa. Det blir till att läsa teori istället och hoppas på att det inte kommer något underligt tal på tentan. Som tur är har mina tentor hittills mest varit typtalstentor och varit lite svåra mestadels på grund av språket och tidspressen.

En trevlig del av det japanska universitetssystemet är att man som fjärdeårsstudent (sista året på kandidatnivå) och masterstudent tillhör ett labb. Detta gär att man får ägna sig åt lite ”riktig” forskning och får möjlighet att lära sig av de äldre studenterna och professorerna. Det är också väldigt skönt att ha ett kontor.

Efter dessa små betraktelser över skillnader i skolsystemen tänkte jag ägna mig åt att utvärdera förra terminens kurser lite grann.

Termodynamik: Rätt bra grundläggande kurs i termodynamik som dock inte innehåller någon statistisk mekanik. Föreläsaren körde hårt på powerpointslides som han inte gav oss. Detta var dock inget större problem eftersom allt fanns i boken. Välskriven bok som dock var rätt tung att läsa för oss icke-japaner. Matematiknivån torde vara avsevärt högre i Linköping men detta är ett genomgående problem. Tentan innehöll mest typtal vilka liknade exemplen i boken.

Tillämpad sannolihet och statistik: Vi körde igenom sannolikhetsdelen på tre föreläsningar men halva tentan visade sig ändå vara grundläggande sannolikhet. Föreläsaren frågade om han skulle rekommendera en bok på engelska vilket jag inte sade nej till eftersom statistik betyder mycket text. Det slutade med att han gav mig en kopierad bok (800 sidor!) som var visserligen var rätt bra men mycket mer omfattande än kursen så jag hade lite problem med att lista ut vad jag egentligen förväntades kunna. Fick även tentan på engelska. Föreläsaren var ny för i år så kursen kommer nog att förändras lite. Den unga föreläsaren hade en förkärlek för powerpointslides med alldeles för mycket text på men som tur var fick vi dem utskrivna varje lektion så att vi kunde läsa igenom dem efteråt. Rätt seriös kurs men förvånansvärt låg nivå på tentan.

Grundkurs i kretsar och system: Min kanske seriösaste kurs förra terminen och den jag är mest nöjd med. Omfattande läxor varje vecka som dock gjorde att man hängde med bra. Skön föreläsare som bara skrev på svarta tavlan så att man han med. Kursboken specialskriven för kursen var också lättläst och kärnfull. Halvvägs genom kursen började vi plötsligt använda transformteori. Enda tentan som inte blev svår bara på grund av språk och tidspress.

Grundläggande kurs i fasta tillståndets fysik och statistisk fysik: Min enda kurs på engelska. Förvirrande föreläsare med ett lika förvirrande kursupplägg. Läxor som tog väldigt lång tid att göra, till viss del för att de var så otydliga. Kursen saknade kursbok eftersom lärarens kursbok till den japanska varianten av samma kurs bara fanns på japanska. Ska man läsa denna kurs krävs det att man är bekant med kvantmekanik sedan tidigare (tex Modern fysik). Efter att först ha sagt att vi skulle examineras med läxor och sluttenta och sedan ändrat sig till att bara de som inte gjorde alla läxor skulle behöva skriva tenta så berättade föreläsaren helt sonika på näst sista föreläsningen att man som bachelostudent bara behövde göra tre av tio läxor och att någon tenta skulle det inte bli. Hade man vetat det från början skulle kursen varit väldigt slapp. Troligen den kurs som jag är mest missnöjd med även om jag lärde mig en del.

Japansk kultur C: Min slappkurs förra terminen. Aikido en gång i veckan och på slutet en två sidors uppsats som kunde handla om lite allt möjligt så länge det hade  någon koppling till aikido. Kursen blev ännu slappare av att jag ju faktiskt har tränat kampsport innan. Fick dock, något överraskande, inte högsta betyg, troligen för att jag använde min uppsats (som också fungerade som ”utvärdering”) till att rikta lite indirekt kritik mot kursen. Oorganiserat på mattan med folk som kastade sina träningskamrater åt alla olika håll och folk som tränade med klockor å smycken på. Det var också för många elever för läraren och de två hjälptränarna och läraren var opedagogisk så jag ägnade själv en del tid åt att förklara för andra studenter hur man faktiskt skulle utföra teknikerna som vi tränade…

Forskningskursen: Jag fick mitt projekt någon vecka efter ankomst i Japan och efter issa inledande problem jobbar jag nu på i bra tempo. Troligen den mest intressanta och givande av mina kurser.

Ett av de stora problemen med att läsa utomlands är att hitta passande kurser som kan tillgodoräknas hemma vid LiU. Jag har i detta avseende haft tur då jag efter denna termin endast räknar med att behöva läsa Signaler och system då jag kommer hem. Återkommer med lite mer om denna termins kurser senare.

En sak som kan vara bra att veta för er som ska åka ut är att om ni vill bli formellt uppflyttade till fyran så behövs det 150 hp, dvs man får missa max en termins kurser. Detta betyder att om man nu inte läst in en termin, vilket i alla fall inte jag gjort, men ändå skulle kunna klara sig om man fick räkna med en termins kurser utomlands så ska man begära tillgodoräkning medan man fortfarande är utomlands. Intruktioner för detta finns på en specialsida för tillgodoräkning. Själv har jag redan begärt tillgodoräkning och väntar på svar. Går allt som det ska ska jag bli uppflyttad till termin 7 till i höst.

I övrigt så har jag spenderat en trevlig vecka i Sydkorea där jag träffade kompisar, festade och ägnade mig åt lite sightseeing. Jag har också besökt Nordkorea då man fick gå flera meter in i Nordkorea i det konferensrum som ligger precis på gränsen och som man faktiskt får gå in i! På vägen hem träffad jag fler kompisar i Tokyo och klubbade i två dagar som avslutning på mitt lov.

Men nu ska jag återvända till mitt experiment.

God kväll

Hemkomst, terminsstart och fler resor

28 april, 2010

Det är nu nästan exakt en månad sedan jag komer hem från min långa resa. En ny termin har börjat med nya kurser medan forskningen fortsätter som vanligt. Jag lovar att i nästa inlägg skriva en liten utvärdering om förra terminens kurser och lite om de kurser jag läser nu och kanske lite om tillgodoräkning också eftersom jag just nu försöker få kurserna från förra terminen tillgodoräknade. men det får bli nästa gång det för detta ska inte blir ett långt inlägg då det är redan sent och jag ska upp tidigt imorgon bitti.

Hemkommen från min långresa vande jag mig rätt snabbt vid Sendai igen och valde kurser; både hemma och här. Det var lite komiskt att jag faktiskt satt och anmälde mig till kurserna hemma samtidigt som jag valde kurser här. Jämfört med Tohoku så är LiU:s framförhållning fantastisk. I höst blir det i alla fall profilen Teknisk fysik – material och nanofysik och jag måste säga att jag är nyfiken på vad ni andra har valt.

Förutom kursval och kursstart har körsbärsblommmorna – sakura – slagit ut även så längt norrut som i Japan. Detta är en stor händelse och man kan månader i förväg se prognoser för blomfrontens förväntade framtåg genom landet. Blommornas ankomst firas med att man tittar på dem, så kallad Hanami (花見), vilket allt som oftast sker i goda vänners lag och inte sällan med hyfsade mängder alkohol. Även om blommorna var lite sena i år så började Hanamisäsongen i alla fall, det går nämligen att ha fest utan alltför många blommor att titta på. Det hela är i alla fall en trevlig social tillställning och har blommorna slagit ut har man mycket fint att beundra.

En annan intressant sak just nu är att det från och med imorgon är ”Golden week” vilket är en långhelg som uppkommer genom en kombination av helgdagar som infaller efter varandra. Således är den 29:e april och 3-5 maj helgdagar och med en dags ledigt får man en veckas lov. Tar man tre dagar ledigt får man elva dagar…och det tänker jag göra för imorgon bitti bär det av till Sydkorea i en vecka följt av en helg i Tokyo!

Det ska bli spännande tycker jag. Jag aldrig varit i Sydkorea och jag ska  bland annat träffa några vänner som jag inte sett sedan jag var och pluggade i Japan första gången för cirka tre år sedan så jag ser verkligen fram emot resan.

Nästa inlägg kommer nog när jag är tillbaka i Japan efter denna, troligen min sista, resa utanför Japan innan jag åker hem.

God natt, おやすみ

På resande fot i bilder 2

5 april, 2010

Andra delen av min resa i bilder. Denna gång från allt resande på Honshu. Inte riktigt säker på varför men det blev många fler bilder den här gången. Bilderna är liksom tidigare klickvänliga.

Hoppas återkomma snart med ett inlägg om att komma hem från en lång resa och att välja kurser inför en ny termin.

På resande fot i bilder 1

30 mars, 2010

Tillbaka i Sendai sedan igår kväll så här kommer då äntligen lite bilder från min resa. Eftersom jag ännu inte ordnat alla bilder från den senare delen resan lägger jag bara upp bilder från till Kyushu nu men fler kommer senare. Bilderna är för övrigt klickvänliga.

Skidresa med labbet till Geto

Äntligen lite varmare; Naha på Okinawa

Semesterkänsla på Aharen beach på Tokashiki

Dimhöljd utsikt från Yuwandake på Amami Oshima

Tomori strand på Amami Oshima

Vulkanen Sakurajima insvept i moln, sedd från Kagoshima

Minnesmärke för atombombens offer i Nagasaki

Papperssvalor för fred i Nagasaki

Het källa att titta på men inte bada i, Beppu

På vandring på Aso-san; utsikt ner mot kratern

På resande fot 2 – från Nagasaki till Nara

23 mars, 2010

Här kommer så mitt andra reseinlägg. Det har hänt mycket och jag har passerat många platser på kort tid. Det är nu nästan en månad sedan jag påbörjade min  resa och jag har tagit mig ända till Kyoto på Honshu. Men jag tänkte ta vid  där jag slutade senast.

Efter ett regningt och mulet Sakurajima (桜島) som vi till slut besökte i guidebuss på grund av vädret och att det inte var så kul att vandra på asfaltsvägar så åkte vi norrut och efter 14 timmar på lokaltåg kom vi till slut fram till Nagasaki (長崎). Skälet till att det blev lokaltåg är att vi kan köpa endagsbiljetter billigt så det är det billigaste sättet att ta sig fram.

I Nagasaki började vi med att besöka platsen där atombomben slog ner och det tillhörande museumet. Inte precis upplyftande men intressant.  Sedan tog vi oss en titt på den gamla holländska handelsstationen och Chinatown. Dagen därpå åkte vi i snöblandat regn och ca 4 grader, kallast hittills, tåg till Beppu (別府) som är känt för onsen (温泉).På vägen minskade vår grupp från fem till fyra personer. I det läget så funderade flera av oss på om vi ändå inte tagit med oss för lite kläder men vädret har som tur är blivit bättre sedan dess. Dagen avslutades med värmande onsenbad i Beppu. Följande dag gick vi runt och tittade på dem så kallade jigoku (地獄), helvetena, som är varma källor som man inte badar i utan bara tittar på. Jag följde sedan upp med ett bad på en trevlig onsenanläggning innan jag och två av mina resekamrater åkte till Aso (阿蘇) i centrala Kyushu, hem till en av världens största vulkaner och den största aktiva vulkanen i Japan.

Aso var verkligen landsbyggd så bussarna hade slutat gå när vi anlände klockan åtta och vi fick ta taxi till hostellet. Det var ett av de billigaste men också kallaste ställena jag någonsin bott på. Japanerna kan ju som jag tidigare påpekat inte isolera sina hus ordentligt men en del av de har också en ovana att inte heller värma upp sina hus och att vädra genom att lämna dörrar och fönster öppna vilket var precis vad personalen på vårt hostel ägnade sig åt. Som tur var var täckena tjocka och varma. Dagen efter vi kommit till Aso fick vi sedan äntligen göra en ordentlig hajk men en ca fem timmars vandring på Aso-sans (阿蘇山) caldera där vi belönades med fantastisk utsikt över det vulkaniska landskapet samt kikade ner i kratern tillhörande den enda aktiva toppen. Kort sagt en väldigt lyckad utflykt.

Efter Aso-san ägnade vi sedan ett antal timmar på lokaltåg till att ta oss till Miyajima (宮島) utanför Hiroshima (広島) dit vi anlände på lördagskvällen och på vägen blev vi fyra igen. Miyajima är känt för sin ”flytande” torii (鳥居) vilken är en stor torii som står så till att man kan gå ut till den vid lågvatten men att den är i vattnet vid högvatten. Miyajima tillsammans med Matsushima och Amanohashidate utgör en trio av platser som anses ha speciellt fin natur, Nihon Sankei (日本三景).Vi spenderade söndagen med att titta på den flytande toriin och några av templena runt omkring samt att klättra upp på öns några hundra meter höga berg innan vi tog spårvagnen (!) in till Hiroshima.

Hiroshima ägnades bara en förmiddag då vi tittade på minnesmärkena efter den första atombomb som använts i krig. Intressant att se hur de pratsamma skolklasserna blir mindre och mindre högljudda medan de passerar genom museumet som beskriver bombningen. Som i Nagasaki inte precis något som gör en så glad men det är nog en plats som är bra att besöka någon gång.

Från Hiroshima tog sig vår lilla grupp, som nu reducerats till tre igen, till en förort till Kobe (神戸、こうべ) som vi sedan hade som bas i några dagar. Vi hann med dagsutflykter både till Himeji (姫路) där vi beundrade slottet (姫路城、ひめじじょう) som kanske är det bäst bevarade i Japan och till Naruto (鳴門、なると) vid Shikoku (四国) där vi tittade på virvelströmmarna (渦潮、うずしお) som skapas av tidvattnet. Vi lyckades också få bra väder bägge dagarna.

Från Hiroshima var vi två som tog en avstickare norrut till Amanohashidate (天橋立、あまのはしだて) för att täcka in alla tre av Nihon Sankei. Fint men tror ingen av oss blev speciellt djupt imponerad. Själv tyckte jag nog att både Matsushima och Miyajima var bättre. Efter det så åkte jag, nu på egen hand, till Nara (奈良) där jag spenderade tre nätter. Nara var huvudstad i Japan från år 710 till 784 och har därför en del intressanta historiska platser. Det faktum att det varit relativt skonat från krigen senare i japans historia bidrar också till att det finns en hel del kvar att se på. På mina två dagar där han jag med en rätt grundlig utforskning av staden samt några tempel söderut och en cykeltur runt gamla kejsargravar i Asuka (飛鳥、あすか), gravar som är från tiden innan Nara var huvudstad. Det blev också lite karaoke med några andra backpackers samt en hel del souvenirer och presenter. Jag fick bland annat tag på ett trevligt samuraisvärd. (Nej, inte ett riktigt och inte riktig längd heller, jag måste ju få med det hem.)

Rubriken sattes i Nara eftersom jag började skriva där men faktum är att jag sedan igår kväll befinner mig i Kyoto (京都、きょうと). Vi är nu två igen och vi hade lite tur eftersom vi hörde att det  hände saker i Gion (祇園、ぎおん) och tog oss dit där vi belönades med att se en geisha (芸者) samt alla de gamla trevligta smågatorna och flera tempel upplysta och massor av folk. Idag tog jag mig sedan en titt på några fler tempel, troligen några av de sista på denna resa eftersom man blir lite mätt på de efter några dagar i Nara och Kyoto.

Imorgon ska vi till Osaka (大阪、おおさか) där vi ska träffa fler kompisar, gå på sumobrottning (相撲、すもう) och utforska staden. Siktar också på att få in ett inlägg med lite resebilder senare ikväll eller medan jag är i Osaka.

På resande fot 1- från Okinawa till Kagoshima

6 mars, 2010

Efter en händelserik resstart sitter jag nu på ett hostel i KagoshimaKyushu. Efter att ha hunnit med lite fler experiment i sista minuten samt en dagsutflykt till Iwate norr om Sendai började jag mitt långlov med en två dagars skidresa med mitt labb. Det kändes bra att åka skidor igen och kombinerat med onsen blev det bara bättre. Andra dagen gav jag mig dock på försöka lära mig att åka snowboard vilket visserligen inte gick helt åt skogen men eftersom jag ramlade hela tiden resulterade i en stela och ömma nackmuskler i ett antal dagar.

Väl hemkommen från skidresan packade jag allt inför min riktiga långresa och flög sedan morgonen därpå, den 24:e, till Naha i Okinawa tillsammans med sex andra utbytesstudenter från Tohoku. En åttonde mötte upp i Naha och Calle och Sebastian tog sig ner från Saitama samma dag. Vi gick sedan ut hårt med valsafari på torsdagen följt av grillning på stranden med folk från vårt avslappnade och otroligt billiga hostel. Det senare ledde till att vi brände oss allihopa men det var trevligt i alla fall. Vi fortsatte sedan med lite historia när vi kollade in det återuppbyggda slottet från Ryukyueran innan japanerna kom hit och japanska flottans högkvarter från andra världskriget. Helgen ägnade jag och tre till åt att ta dykcertifikat så det blev rätt intensivt ett tag men nu har vi i alla fall blivit certifierade och kanske blir det något dyk till under resans gång.

Måndag, tisdag den här veckan tillbringade jag och fem av mina reskamrater på Tokashiki som är en liten ö rakt väster om Naha som är känd för sandstränder och korallrev. Det blev två lugna dagar på stranden och en del snorklande. Eftersom det är lågsäsong nu var det inte många fler turister än oss och tidvis hade vi stranden för oss själva.

Vår stora grupp på tio personer har nu splittrats men vi i den största gruppen på fem personer åkte norrut till Amami Oshima som ligger ungefär halvvägs mellan Okinawa och Kagoshima och där vi tillbringade två dagar under vilka vi hann med en liten tur upp på öns högsta berg samt en liten road trip till en trevlig strand innan vi hoppade på färjan vidare norrut till Kagoshima. Efter en natt på färjan kom vi fram till Kagoshima och spenderade dagen med att besöka ett museum om Meijirestaurationen. Imorgon tänkte fyra av oss ta en endagstur upp på vulkanen på Sakurajima och sedan ska vi fortsätta norrut på måndag.

Vi får se hur många av oss som håller ihop ända till Sendai men personligen tänkte jag hinna med bland annat Aso-san, Beppu, Nagasaki och Himeji-jo innan jag kommer upp till Nara, Kyoto och Osaka och räknar med att vara tillbaka i Sendai i slutet av mars men mer om det i nästa inlägg.

Eftersom vissa kan tänkas ha läst om det kan jag ju också nämna att vi hade en rätt kraftig jordbävning i Naha också men att den var rätt långt ute till havs och att japanska hus är väl förberedda för jordbävningar så det var ingen fara även om vi alla vaknade mitt i natten av att det skakade. Någon tsunami från jordbävningen i Chile blev det inte heller trots fullt pådrag med tsunamivarningar på TV, radio och via högtalare hela söndagen. Vi chansade dock inte utan hade avslutat våra dykövningar innan tsunamin skulle kommit.

Jag har lov men mitt labb har det inte – en annorlunda syn på semester

18 februari, 2010

Fram till för ungefär en månad sedan trodde jag och alla utbytesstudenter jag känner att när vi gick på lov i mitten på februari så gick alla japanska studenter också på lov och sedan kom alla tillbaka lagom till kursstarten i början på april. Ack vad fel vi hade. Det visade sig nämligen att det bara är studenter i de yngre årskurserna som har lov, resten arbetar på som vanligt i sina labb. Även administrationen arbetar på som vanligt. Så från nästa vecka har jag officiellt lov men i princip ingen i mitt labb kommer att ta ledigt då. Dem som tar examen ska visserligen ut och resa lite för att fira men det verkar vara allt. Istället används uppehållet i kurserna till alla examenspresentationer, att åka på olika vetenskapliga konferenser eller helt enkelt att jobba på som vanligt.

Detta kan tyckas lite udda men beror kanske främst på att japaner inte verkar anse att man inte behöver så mycket, om ens någon, semester. När jag diskuterade lov med min handledare så undrade han om det inte var så att vi borta i Europa fortfarande ansåg att sommarlov och att kunna ta semester på sommaren var viktigt vilket jag intygade att vi tyckte. Han verkade anse att detta var en mycket besynnerlig och lite udda företeelse men jag försäkrade honom om sommarlovets djupa kulturella rötter och stora betydelse för det svenska folket.

När jag ändå är inne på kulturella skillnader kan jag ju upplysa om att man i alla fall i Sendai verkar ha en helt annan instälning till snö och kyla än vad man som svensk är van vid. Det hela tar sig uttryck i att man knappt plogar bilvägar här och nästan undantagslöst inte skottar gång- och cykelbanor. Dem verkar heller inte vidare förtjusta i att sanda eller salta vägarna. Det hela beror nog delvis på att Sendai inte blir kallare än några få minusgrader och att det aldrig håller i sig så länge så att snön inte ligger kvar så länge men det är ändå rätt irriterande att inte få vägen till skolan skottad på en halv vecka.

Angående kyla så är det ju visserligen varmare än Sverige utomhus men knappast inomhus. Mitt rum hålls visserligen varmt med hjälp av min AC/värmare men temperaturen i korridorens kök och badrum ligger inte mycket över 10 grader och då ska man komma ihåg att huset jag bor i är rätt nybyggt och att många hus har sämre isolering. Den låga inomhustemperaturen är därför en källa till ständig irritation hos oss utbytesstudenter och något som jag själv har svårt att vänja mig vid. Det som är svårast att förstå är varför man i ett utvecklat land som Japan inte bygger ordentligt isolerade (och därmed betydligt energieffektivare) hus.

Nu ett snabbt ämnesbyte; jag tänkte nämligen prata lite om kyudo (japanska bågskytte). Jag har tränat kyudo sedan i oktober men först för cirka en månad sedan fick jag försöka skjuta en pil på riktigt avstånd och på en vanlig måltavla. Det kan tyckas som en väldigt lång tid innan man får utöva kyudo ”på riktigt” men om man betänker att man faktiskt handskas med ett vapen och att pilarna är rätt vassa blir det kanske förståeligt. Det bidrar ju också att jag bara tränat max två gånger i veckan även om jag haft gott om instruktörer när jag tränat eftersom jag är enda nybörjaren (de flesta börjar träna på gymnasiet). I och med att jag numera ibland får avfyra pilar på riktiga måltavor så var jag idag och inhandlade de rätta kläderna samt några egna pilar. Lite som för att befästa att det hela går framåt lyckades jag ikväll också träffa måltavlan för första gången! Hoppas på att åstadkomma några bilder på mig i full utrustning någon gång efter lovet. Kan ju också påpeka att för er som ska studera i Japan så rekommenderas starkt att gå med i en klubb eller cirkel, om inte annat för den sociala biten och för språkträningen (alla i min kyudocirkel pratar japanska med mig hela tiden).

Jag hade tänkt att komma med lite reflektioner om likheter och skillnader i universitets studier i Japan och Sverige men eftersom inlägget redan blivit långt skjuter jag upp det till en annan gång.

Kan ju bara avsluta med att säga att jag efter en två dagars skidresa med mitt labb ger mig ut på en månadslång resa i södra Japan från onsdag nästa vecka. Jag börjar med att flyga till Okinawa och åker sedan norrut och tanken är att jag ska avsluta en månad senare i Kyoto och Osaka. Men det blir mer om det i nästa inlägg som med största sannolikhet skrivs på resande fot.